Bertil Häggman:
Frihetskämpar
I "Frihetskämpar" skildras väpnat motstånd
mot kommunistiska diktaturer. Ukraina under tiden närmast efter Andra
världskriget och våra dagars kamp i Afghanistan, Kambodja, Angola,
Mozambique och Nicaragua.
Pris 50:-. Porto och emballage 25:- tillkommer per beställning. Betala helst in 75:– i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.
Här följer ett avsnitt ur boken:
Ukraina - Kamp mot Stalin och Hitler
Ukraina har cirka 50 miljoner invånare, och var den näst största
republiken i Sovjetunionen. Till ytan en och en halv gång så
stor som Sverige, producerar landet mer kol och stål än t ex
Västtyskland. Inte bara industriellt är landet en stormakt. Den
feta, svarta jorden ger årligen stora skördar. Ukraina kunde
utan överdrift betecknas som "Sovjetunionens kornbord".
Ukraina är inte bara rikt på naturtillgångar. Det har också
en över 1500-årig historia. Kiev var den första huvudstaden
och det var med ukrainarna de svenska vikingar, som for i österled,
kom i kontakt. När 1988 världen firar tusenårsminnet av
kristendomens införande i Ryssland är det i själva verket
den ukrainska kyrkans grundläggande man firar. Under 900- och 1000
talen var Kiev också ett handelscentrum på vägen mot Konstantinopel.
Men när kung Jaroslav den vise dog på mitten av 1000-talet började
en nedgångsperiod för Ukraina och makten försköts mot
norr, mot Moskva.
Efter mongoliskt, litauiskt och polskt herradöme lyckades Ukraina tillkämpa
sig en viss autonomi. Det var under det nordiska kriget Sverige och Ukraina
kom att förenas mot ryskt herravälde, en union som fick ett tragiskt
slut vid Poltava 1709. Mot slutet av första världskriget utropade
de starkt nationalistiska ukrainarna en självständig stat, en
stat som Iyckades behålla sin frihet fram till 1921, då landet
införlivades i Sovjetväldet. Framför allt i de västra
delarna av Ukraina fanns vid andra världskriget en stark nationell
rörelse som strävade efter frihet från ryskt och kommunistiskt
förtryck. Något år efter den tyska invasionen av Sovjetunionen
i juni 1941 bekämpade den ukrainska upprorsarmén UPA (Ukrainskaja
Postanska Armija) både nazister och kommunister. Särskilt hårda
var striderna i västra Ukraina. Långt innan de tyska trupperna
började reträtten ur Ukraina bekämpade UPA också Röda
armén.
1943 hölls en internationell konferens på befriat område
i Ukraina, "De förtryckta nationernas förenade befrielsekamp",
där de ukrainska motståndskämparna förenades med andra
folk i Sovjetryssland som slogs mot det kommunistiska och ryska förtrycket:
kosacker, vitryssar och armenier. De ukrainska frihetskämparna anses
då ha hållit 160.000 kvadratkilometer med om kring 15 miljoner
människor. Målet var att skapa ett självständigt Ukraina
fritt från sovjetrysk kontroll och stött av demokratierna i väst.
Det var under det här året som UPA var som starkast. Uppskattningarna
varierar mellan 100.000 och 200.000 män och kvinnor under vapen. Under
den tyska reträtten västerut förberedde man sig inför
den kommande striden mot de sovjetryska styrkorna. En generalstab bildades
och landet delades upp i regioner.
UPA hade alla relevanta stabsfunktioner-underrättelsetjänst, underhåll
och kommunikationer liksom samband. Frihetskämparna var organiserade
i plutoner, kompanier, bataljoner och regementen. Ett lätt beväpnat
kompani hade 168 man (tre plutoner) och de tungt beväpnade kompanierna
186 man (tre plutoner varav en kulsprute- och en granatkastarpluton). UPA
opererade främst med plutoner och kompanier. Liksom många av
motståndsrörelserna efter andra världskriget föredrog
de att kämpa i små enheter. Både lätt och tungt artilleri
ingick också i utrustningen, pjäser erövrade från
tyska och sovjetiska trupper.
Varje region hade en skola för underofficerare och UPA:s kadettskola
för officerare låg i västra Ukraina. UPA:s avdelning för
militär utbildning publicerade en handbok för gerillakrigföring
och avdelningarna för politik och psykologisk krigföring publicerade
bl a två tidskrifter för att informera och motivera medlemmarna.
I april 1944 inledde Röda armén ett storangrepp på UPA
med en styrka på 30.000 elitsoldater och under hösten fortsatte
offensiven med två reguljära divisioner. Under 1945 använde
ryssarna klassisk antigerillateknik för att bekämpa de ukrainska
frihetskämparna. Stora skogsområden brändes ner. I december
1945 lades huvudansvaret för bekämpningen på säkerhetstrupper
ur NKVD, som inledde en halvårslång offensiv. Försök
gjordes att svälta ut frihetskämparna. I den sista stora offensiven
mot UPA använde ryssarna både tjeckoslovakiska och polska trupper.
1947-48 års operationer ledde till att UPA tvingades dela upp sig
i små motståndsgrupper. Det var under slutet av 1940-talet,
som UPA i syfte att nå kontakt med väst sände enheter på
en 1.500 km lång marsch genom Tjeckoslovakien och Österrike till
Västtyskland. Under de första åren på 1950-talet förlorade
UPA alltmer förmågan att kämpa i större enheter och
1952-53 hade allt motstånd i praktiken upphört. Under de sista
åren tog sig motståndet främst uttryck i sabotage. Men
det ukrainska motståndet fortsatte i Gulag-lägren och dissidenternas
kamp mot det ryska och kommunistiska förtrycket i Ukraina har ökat
under de senaste årtiondena. Från rysk sida känner man
oro över "polska förhållanden" i Ukraina. Moskva
är oroligt för att Solidaritet skall få avläggare i
framför allt västra Ukraina som gränsar till Polen.
