Bertil Häggman:
Desinformation
Desinformation betyder medveten vilseledning. Tekniken har sedan urminnes
tider använts i krig. Men Sovjetunionen och dess allierade har systematiskt
använt sig av desinformation också i fredstid. Michail Gorbatjov
lovade att desinformationsverksamheten skulle upphöra, men den fortsatte
i nästan oförminskad omfattning.
Bertil Häggman tar upp desinformation i form av förfalskningar,
inflytandeagenter, internationella frontorganisationer osv. Uppgifterna
bygger bland annat på vittnesmål från dem som själva
arbetat med desinformation och kritiska granskningar av experter på
området.
Ett särskilt kapitel behandlar den norske storspionen och landsförrädaren
Arne Treholt som desinformatör och inflytandeagent.
I Danmark har en författare och journalist utnyttjats som desinformatör
och i Sverige har "Proletären", "Kommentar" och
"Vi mänskor" publicerat desinformerande artiklar.
Läs om desinformationskampanjer som lögnen att aids var en amerikansk
laboratorieprodukt, att amerikanska föräldrar köpte barnkroppsdelar
från Syd- och Mellanamerika för transplantationer och att NATO
planerade ett kärnvapenkrig.
Bertil Häggman är född 1940. Han är jurist och författare
och medlem av Sveriges Författarförbund.
Pris 50:-. Porto och emballage 25:- tillkommer per beställning. Betala helst in 75:–i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.
Här följer förordet till boken, som skriven i samband
med Sovjetunionens fall har klara profetiska inslag:
Denna bok borde ha kommit till långt tidigare. Den behandlar en företeelse
i sovjetisk krigföring i fredstid mot väst som pågått
med ökande intensitet efter Andra världskriget. Den snabba utvecklingen
bort från kommunistiska system i Östeuropa påverkar givetvis
utvecklingen på det här området, men ännu finns inga
tecken på att Sovjetunionen har minskat krigföringen. I Moskva
kallas den för "aktiva åtgärder" (aktivnoje meripriatja).
Aktiva åtgärder är en mer omfattande term än propaganda.
Psykologisk krigföring eller psykologiska operationer torde vara den
västliga term som kommer närmast. Skillnaden är emellertid
att man i väst med den termen avser aktiviteter i krigstid. Ingen västlig
demokrati använder t ex förfalskningar mot ett annat land i fredstid.
Även under krigstid är det tveksamt om man i demokratierna är
beredda att använda lögner och förfalskningar i psykologiska
stödoperationer för militära kampanjer. Aktiva åtgärder
från Warszawapaktsländer har emellertid pågått och
pågår även i fredstid.
Man skulle kunna tro att med glasnost skulle Sovjetunionen sedan 1985 ha
minskat, ja t o m upphört, med aktiva åtgärder mot väst.
Regelbundet studium och uppföljningsverksamhet i väst visar emellertid
att de fortsätter och på vissa områden t o m ökat
sedan Michail Gorbatjov kom till makten.
Med aktiva åtgärder försöker Sovjetunionen och Warszawapaktstaterna
(de senare åtminstone fram till 1989) att i enskilda operationer eller
kampanjer påverka regeringar och allmänhet i väst genom
användande av vilseledning. Målet är att manipulera människors
uppfattningar så att de ska agera på ett sätt som Sovjetunionen
önskar. Det kan röra sig om aktiviteter av diplomater, handels-
och kulturrepresentanter på ett öppet sätt, men vanligtvis
sker det på ett dolt sätt, med medvetna eller omedvetna aktörer.
När man i Moskva använder aktiva åtgärder byggs de
upp kring vilseledning. I förfalskningar är vilseledningen själva
informationen. De sovjetiska psykologiska operationerna i fredstid planeras
på högsta politiska nivå. De är del av beslutsfattandet
inom den utrikespolitiska sektorn. Måltavlor är personer, organisationer
och regeringar i väst.
För att definiera den grundläggande tekniken i operationerna anges
nedan några av de viktigaste komponenterna
-politiska inflytandeoperationer - användande av kontakter från
person till person för att påverka händelseutvecklingen.
Det kan vara inflytandeagenter som arbetar mot betalning. Det kan vara människor
som är omedvetna om sina roller eller påverkade med sovjetiska
åsikter genom olika privata kontakter. Meningen är att det inte
skall kunna gå att spåra åtgärderna tillbaka till
en sovjetisk källa eller sovjetiska intressen.
-vilseledningsoperationer är operationer som syftar till att bedra
säkerhetstjänster och underrättelsetjänster i väst.
-desinformation (dezinformatsia) är en sovjetisk term som fått
bred användning i väst som synonym till medveten vilseledning.
I Sovjetunionen används termen för att beskriva en lång
rad metoder för att sprida falsk eller missvisande information. Grundmaterialet
är rykten, lögner och felinformation.
-förfalskningar kan vara fullständigt nya konstruktioner eller
ändringar i äkta dokument, fotografier, bandinspelningar etc.
De kan användas för publicering, men också i hemliga operationer
för att påverka.
-frontorganisationer kontrolleras av Sovjetunionen, men man medger inte
att man är prosovjetiska eller har kommunistiska politiska målsättningar.
Vid en analys av organisationernas ställningstaganden visar det sig
att de överensstämmer med sovjetiska ståndpunkter i varje
enskild fråga.
Gorbatjov har, som framgår av boken, avgivit löften om att desinformation
och psykologiska operationer skall upphöra (i New York 1988 och på
Mal ta 1989). Antingen Ijuger Gorbatjov eller också har han inte fullständig
kontroll över alla delar av den egna parti- och statsapparaten. Framtiden
får utvisa om operationerna kommer att upphöra. Utvecklingen
mot kollaps för de kommunistiska systemen i Östeuropa och valen
under 1990 gör att frågan om fortsatta operationer från
dessa länder kommer att avgöras av den politiska utvecklingen.
Skulle Gorbatjov störtas och ersättas av en annan reformvänlig
ledare ändras inte förutsättningarna. Blir det ett bakslag
(militärkupp eller stalinistisk partidiktatur) kan man räkna med
att de aktiva åtgärderna fortsätter med full kraft.
Hur utvecklingen än blir är denna bok en nyttig påminnelse
om hur en hemlig, och inte fullt så hemlig, teknik används sedan
1917 års kommunistiska maktövertagande i Ryssland för att
bedra västerlandet.
