Vladimir Bukovskij:
Moskva och fredsrörelsen
Vladimir Bukovskij tillbringade tolv år i sovjetiska fängelser
och psykiatriska kliniker innan han släpptes till Väst 1976. Bukovskij
var en av de främsta ryska dissidenterna och författare till flera
uppmärksammade böcker. Under sin tid i Väst har Bukovskij
först studerat i Cambridge och vid Stanford University i Kalifornien.
Moskva och fredsrörelsen behandlar hur Moskva manipulerade och styrde
den fredsrörelse som själv gjorde anspråk på att vara
oberoende.
Pris 50:-. Porto och emballage 40:- tillkommer per beställning. Betala in 90:– i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.
Här följer ett kort utdrag ur boken:
I slutet av 1970-talet blev Väst alltmer medvetet om denna farliga
utveckling. Det meningsfulla i avspänningspolitiken, som sedan länge
hade utmanats av en del, ifrågasattes nu av fler. Och sedan kom den
slutgiltiga stöten - julen 1979. Just när de flesta i Väst
var sysselsatta med sådant som julkort och presenter, så tågade
i storleksordningen 100.000 sovjetiska soldater
in i Afghanistan, officiellt ett "alliansfritt" land med ungefär
17 miljoner invånare. Världen var chockad och Sovjetunionen placerades
genast i en isolerad position. T o m kommunistpartierna i många länder
fördömde den sovjetiska aktionen som en öppen aggression.
Invasionen av Afghanistan som följdes av den godtyckliga interna förvisningen
av Nobel-pristagaren Andrej Sacharov, och ännu senare följdes
av hotet mot Polen (som till slut ledde till införande av krigslagar)
gjorde i praktiken slut på avspänningsepoken.
Detta slut på avspänningen har stått Sovjet dyrt. I själva
verket har de förlorat nästan allt de successivt hade vunnit när
Väst upplevde sitt anfall av ensidig avspänning. Ratificeringen
av SALT II-avtalet uppsköts på obestämd tid. Amerikanerna
vaknade ur sin långa sömn för att med fasa upptäcka
hur svagt, ineffektivt och improduktivt deras land hade blivit. I denna
nya psykologiska atmosfär var Ronald Reagans seger oundviklig, och
utlovade ett slut på minskade amerikanska försvarsanslag, att
nya vapensystem, som tidigare lagts på hyllan, skulle tas i bruk,
som B-1-bombaren, kryss ningsrobotarna, MX och neutronbomben. Det verkade
lika oundgängligt att militärbudgeten i alla andra länder
i Väst skulle ökas, samtidigt som handeln och överenskommelser
om teknologi och krediter med Sovjet skulle minska, eller åtminstone
bli svårare. Om denna utveckling skulle fortsätta skulle Sovjet
förlora den position som innebar militär överlägsenhet
- särskilt med tanke på att deras ekonomi är så mycket
mindre effektiv än ekonomin hos den "ruttna kapitalismen".
Lägg till detta en ny våg av internationellt fientliga stämningar,
särskilt i den muslimska världen (FN:s generalförsamling
röstade emot Sovjet om Afghanistan, för första gången
sedan Korea-kriget), en fortsatt kris i Polen, ett hopplöst krig i
Afghanistan och växande oro hos befolkningen hemma, en oro som förorsakades
av livsmedelsbristen. Bilden blev så dyster att katastrofen syntes
nära. De sovjetiska ledarna måste vidta drastiska åtgärder
för att undvika en total katastrof.
Jag själv var, för att säga sanningen, inte särskilt
överraskad när plötsligt, inom ett år, en mäktig
fredsrörelse skapades i Västeuropa. Särskilt eftersom denna
rörelse av någon märklig omständighet visade sig först
i just de länder där de gamla robotarna skulle ersättas med
nyare Pershing-robotar och kryssningsrobotar. Jag gör inte anspråk
på att vara särskilt förutseende; det är bara så
att jag efter 34 år i mitt älskade kommunistiska fädernesland
har en viss känsla för regeringens förråd av knep,
spratt och jippon. I själva verket var det inte alls svårt att
förutse, eftersom den sovjetiska staten inte är en särskilt
intelligent varelse. Om man ser på den som en jättelik uråldrig
skräcködla utan hjärna med mer eller mindre fasta reflexer
så gör man inte något stort misstag. "Visst, nu är
vi tillbaka i 1950-talet igen," tänkte jag för mig själv.
Vad som var mer roande att betrakta var med vilken lätthet föregivet
mogna och ansvarsmedvetna människor i tusental föll i den sovjetiska
fällan. Det är som om historien upprepade sig själv inför
våra ögon, och erbjöd oss en möjlighet att se hur den
ryska staten bröt samman 1917 eller den franska inom en månad
1940. Det är också lustigt, om man har en böjelse för
sådana nöjen, att påminnas om hur människor är
praktiskt taget oförmögna att dra några vettiga slutsatser
ens från historiens allra färskaste läxor. Återigen
har den allmänna önskan att få fred just nu, i detta ögonblick,
och till vilket pris som helst, gjort människor helt ologiska och orationella,
och gjort dem helt enkelt oförmögna att tänka lugnt. Deras
nuvarande resone mang, om det är vad man kan kalla det, är så
barnsligt, meningslöst, själviskt att ett ofrivilligt leende omgående
sprider sig på läpparna. Även det bästa man hör
är papegojans härmande av gamla unkna sovjetiska slagord och klicheer,
som t o m skolbarnen i Sovjetunionen skulle skratta åt.
Pris 50:-. Porto och emballage 25:- tillkommer per beställning.
Betala helst in beloppet i förskott per postgiro 85 95 89-4. Annars
sänds boken per postförskott, varvid ytterligare avgifter tillkommer.
Klicka här för fullständiga beställningsregler.
